Vid universitetet blev Hus snart uppmärksammad på grund av sin outtröttliga studiemöda och sina snabba framgångar. Samtidigt vann han allmän aktning för sitt vänliga, vinnande sätt och sitt oklanderliga liv. Han var en uppriktig anhängare av romarkyrkan och sökte ivrigt de andliga välsignelser som den gav sig ut för att kunna ge. Med anledning av ett jubileum gick han till skriftemål, betalade sina sista få mynt och anslöt sig till processionen för att få del av den förlåtelse för synden som hade utlovats. Då han hade fullbordat sina studier blev han präst. Han kom snart i förgrunden och blev senare knuten till kungens hov. Han blev också utnämnd till professor och senare till rektor vid det universitet, där han hade fått sin utbildning. Under loppet av några få år var den oansenlige friplatsstudenten sitt lands stolthet och hans namn blev känt över hela Europa.