För andra gången flydde en väldig här av modiga krigare. Det hjälpte inte att de var utbildade och rustade för kamp. Soldater från de mäktigaste länderna i Europa led här nederlag inför en hittills liten och svag nation. Här såg man gudomlig makt uppenbarad. Angriparna greps av en övernaturlig fruktan. Den Gud som tillintetgjorde Faraos härar i Röda havet, och som drev midjaniternas härskaror på flykt framför Gideon och hans 300 man, och som på en natt utrotade den stolta assyriska hären, hade ännu en gång räckt ut sin hand för att förlama förtryckarens makt. ”Där grips de av förfäran men ingenting finns att frukta, ty Gud skingrar deras ben när de lägrar sig mot dig. Du låter dem komma på skam, ty Gud har förkastat dem.” (Ps 53:6).