Varje ögonblick han kunde undvara från sina dagliga plikter använde han till att läsa. Han avstod från sin nattsömn. Han tog knappt tid till de enkla måltiderna. Hans största glädje var att läsa Bibeln. Han hade funnit en Bibel som var fastkedjad vid klostermuren. Dit gick han ofta. Efterhand som hans överbevisning om synd blev djupare, sökte han att uppnå förlåtelse och frid genom egna gärningar. Han förde ett hårt liv och försökteunderkuva sin onda natur genom att fasta, vaka och piska sin kropp. Han väjde inte för några offer, som skulle göra det möjligt för honom att vinna Guds välbehag. ”Jag var verkligen en from munk”, skrev han senare, ”och jag följde ordensreglerna strängare än jag kan beskriva. Om en munk någonsin kunnat komma till himlen med hjälp av munkgärningar, skulle jag utan tvivel varit berättigad till det. ... Hade jag fortsatt på detta sätt mycket längre till, skulle jag säkert ha plågat mig till döds.” (D' Aubigné, band 2, kap 3).