Rom blev mer och mer förbittrat över Luthers angrepp. Några av hans fanatiska motståndare, bland dem till och med doktorer vid katolska universitet, förklarade att den som dödade denne upproriske munk inte begick någon synd. En dag kom en främling, som hade en pistol gömd under kappan, fram till reformatorn och frågade honom varför han gick ensam. ”Jag är i Guds hand”, svarade Luther. ”Han är min styrka och min sköld. Vad kan en människa göra mig?” (Samma källa, band 6, kap 2). Då främlingen hörde dessa ord blev han blek och skyndade sig bort, som om han hade stått framför en ängel från himlen.