I en vädjan till kejsaren och den tyska adeln, till förmån för en reformation inom kristenheten, skrev Luther angående påven: ”Det är avskyvärt att se den man som kallar sig Kristi vikarie, utveckla en prakt som ingen kejsare kan uppvisa maken till. Är detta att efterlikna den fattige Jesus eller den ödmjuke Petrus? Folk säger att han är världens herre. Men Kristus vars ställföreträdare han berömmer sig av att vara sade: `Mitt rike är icke av denna världen`. Kan en vikaries herradöme sträcka sig längre än hans överordnades?” (D' Aubigné, band 6, kap 3).