Luther skulle inte komma att göra sin farliga resa ensam. Förutom den kejserlige budbäraren beslöt tre av hans mest orubbliga vänner att följa honom. Melanchthon var högst angelägen om att få ansluta sig till dem. Han stod Luther väldigt nära. Han längtade efter att få följa honom, om så skulle vara till fängelse eller i döden. Men hans vädjanden avvisades. Om Luther skulle gå undermåste hoppet för reformationen centreras kring hans ungdomlige medarbetare. Då reformatorn tog avsked av Melanchthon sade han: ”Om jag inte återvänder och mina fiender tar mitt liv, fortsätt då att undervisa och stå fast i sanningen. Arbeta i mitt ställe. ... Om du överlever kommer min död att sakna betydelse.” (Samma källa, band 7, kap 7). Studenter och borgare som hade samlats för att bevittna Luthers avresa var djupt rörda. En folkskara vars hjärtan hade berörts av evangeliet bjöd honom farväl under gråt. Så begav sig reformatorn och hans följeslagare ut från Wittenberg.