Folkskaran stod som trollbunden då den lyssnade till honom. Livets bröd bröts för dessa utsvultna människor. Kristus blev upphöjd för dem, som en som stod över påvar, legater, kejsare och kungar. Luther gjorde ingen antydan om sitt eget farliga läge. Han försökte inte göra sig själv till föremål för deras tankar eller sympati. Medan han betraktade Kristus förlorade han sig själv ur sikte. Han dolde sig bakom Återlösaren och framhöll Kristus som syndarens Frälsare.