Hela staden var angelägen om att få se denne märklige man. En mängd besökare fyllde snart hans bostad. Luther var ännu inte helt återställd från sin senaste sjukdom. Han var trött efter resan som hade tagit hela två veckor. Han måste förbereda sig för morgondagens ödesdigra händelser. Han behövde stillhet och vila. Men ivern att få se honom var så stor, att då han hade vilat bara några få timmar, kom adelsmän, riddare, präster och borgare och samlade sig ivrigt omkring honom. Bland dessa fanns många adliga som utan fruktan hade krävt en reform av kejsaren beträffande de kyrkliga missförhållandena och som, för att använda Luthers ord, ”alla hade blivit frigjorda genom min förkunnelse”. (Martyn, s 393).