Luther hade talat på tyska. Nu blev han uppmanad att upprepa samma ord på latin. Trots att han var utmattad av den föregående framställningen, åtlydde han uppmaningen och upprepade sitt föredrag med samma klarhet och kraft som första gången. Det var Guds försyn som ledde i denna sak. Många av furstarna var så förblindade av villfarelse och vidskepelse, att de under den första föreläsningen inte kunde uppfatta kraften och styrkan i Luthers argumentering. Då de hörde föreläsningen denna andra gång, förstod de klart de punkter som framhölls.