Ändå hade Karl medvetet förkastat de sanningar som presenterats av Luther. ”Jag är fast besluten om att följa mina föregångares exempel”, skrev kejsaren. (D' Aubigné, band 7, kap 9). Han hade bestämt sig för att han inte skulle avvika från tidigare seder, ens för att följa sanningens och rättfärdighetens väg. Han skulle upprätthålla påvemakten med all dess grymhet och fördärv, därför att hans fäder hade gjort så. Så valde han sida och vägrade att ta emot något ljus utöver det som hans fäder hade tagit emot och att utföra någonting som de inte hade utfört.