Det dröjde inte länge efter det att han hade lämnat Worms förrän katolikerna fick kejsaren att sända ut ett påbud mot honom. I detta påbud blev Luther fördömd som ”Satan själv i människogestalt och klädd i en munkkappa”. (D' Aubigné, band 7, kap 11). Ordern innebar att man skulle stoppa hans verksamhet så snart hans lejd utgick. Ingen skulle få tillåtelse att hjälpa honom, ge honom mat eller dryck eller stödja honom genom ord eller handling, vare sig det gällde på offentlig plats eller privat område. Människor skulle kunna gripa honom var helst han uppehöll sig och överlämna honom till myndigheterna. De skulle också fängsla hans anhängare och beslagta deras egendom. De skulle bränna hans skrifter. Slutligen skulle alla som vågade trotsa detta dekret drabbas av samma dom som han.