Zwingli kallades snart bort från Basel för att ta itu med sin livsuppgift. Hans första arbetsfält var ett pastorat uppe i Alperna, inte långt ifrån hans hemort. Då han blivit ordinerad till präst ”ägnade han sig av hela sitt hjärta åt att studera den gudomliga sanningen. Han visste mycket väl”, säger en annan reformator, ”hur mycket den som fått ansvar för Kristi hjord bör känna till”. (Wylie, band 8, kap 5). Ju mer han studerade Bibeln, dess klarare upptäckte han motsättningarna mellan dess sanningar och Roms falska läror. Han böjde sig för Bibeln som Guds ord och som den enda fullkomliga och ofelbara regeln. Han ansåg att Bibeln skulle vara sin egen tolk. Han vågade därför inte försöka förklara Bibeln så att den bekräftade en teori eller en lära som redan hade godkänts. Han betraktade det som sin plikt att framhålla Bibelns direkta och tydliga lära. Han sökte tillägna sig varje hjälpkälla för att få en fullständig och riktig förståelse av dess undervisning. Han bad om den helige Andes hjälp som, förklarade han, skulle uppenbara sanningen för alla som studerade Bibeln med allvar och under bön.