Profeterna hade fält tårar över Israels affall och de förfärliga ödeläggelser, genom hvilka deras synder blefvo straffade, Jeremias önskade, att hans ögan vore en tårekälla, så att han kunde dag och natt begråta de slagna i sitt folk och Herrens hjord, som blifvit bortförd i fångenskap. Hvad måste då icke hans sorg hafva varit, hvilkens profetiska syn omfattade icke blott år, utan tidsåldrar! Han såg, huru mordängeln med upplyft svärd hotade staden, som så länge hade varit Jehovas boning. Från Oljeberget, samma plats, som senare innehades af 'ritas och hans här, blickade han öfver dalen på de heliga tempelgårdarne och pelargångarne, och han såg med tårfylda ögon i en förskräcklig perspektiv, huru murarne vara omringade af fl'ämmande härskaror. Han hörde armeernas trampande, under det de ordnade sig för striden. Han hörde mödrar och barns röster, när de ropade om att få bröd i den belägrade staden. Han såg dess heliga och sköna hus, dess palatser och torn öfverlumnade åt lågorna, och der de en gång stodo, blott en hög af rykande ruiner.