Judarne hade under århundraden fåfängt bemödat sig att visa, huru Guds löften, som gåfvos genom Haggai, hade blifvit uppfylda; men deras sinnen hade likväl blifvit förmörkade genom stolthet och otro, så att de icke uppfattade den rätta betydelsen af profetens ord. Det andra templet ärades icke med molnskyn af J ehovas härlighet, utan med närvaron af det Väsende, i hvilket bodde gudomens hela fullhet lekamligen – hvilket var Gud sjelf uppenbarad i köttet. Den som alla folk längtade efter, hade helt visst kommit till sitt tempel, när mannen från Nasaret lärde och helade på de heliga gård arne. Genom Kristi närvaro och genom den allena öfverträffade det andra templet det första i härlighet. Men Israel hade vägrat att emottaga den af himmelen erbjudna gåfvan. När den anspråkslöse läraren den dagen gick nt genom den gyllene porten, försvann härligheten för evigt från templet. Frälsarens ord blefvo redan uppfylda: "Edert hus skalllemnas eder öde."