Jesus berättade för de lyssnande lärjungarne om de hemsökelser, som skulle träffa de affälliga israeliterna, och synnerligen om det straff, som skulle åläggas dem, emedan de hade förkastat och korsfäst Messias. Den förskräckliga vändpunkten skulle föregås af tydliga tecken samt komma hastigt och oförmodadt. Och Frälsaren gaf sina följeslagare denna varning: "När I nu fån se förödelsens styggelse, om hvilken är talad t af profeten Daniel, stå på heligt rum - den som läser det, han gifve akt derpå! - då flykte de som äro i Judeen upp till bergen." När de afgudadyrkande romarnes fanor blefvo uppsatta på den heliga marken, som sträckte sig ett stycke utom stadens murar, skulle Kristi efterföljare söka räddning i flykten. Den som ville undkomma, finge icke dröja något, när han såge varningstecknet, utan öfverallt i landet Judeen såväl som i Jerusalem sjelft måste man genast åtlyda signalen att fly. Den som händelsevis var påtakct, finge icke gå ned i sitt hus för att söka rädda sina mest värdefulla skatter. Den som arbetade på åkrarne eller i vingårdarne, finge ej förspilla tiden genom att gå tillbaka för att hemta manteln, som han tagit af sig under sitt arbete i hettan på dagen. Han måste icke tveka ett ögonblick, att han icke blefve indragen i den allmänna förstörelsen.