Hans tårar gälde icke honom sjelf, ehuru han ganska val visste hvad som förestod honom, Getsemane, der han snart komme att undergå sin ängslan, låg framför honom, Han kunde äfven se fårporten, genom hvilken offerdjuren under århundraden blifvit förda och som skulle öppnas för honom, då han, "lik fåret som föres till slagtning," komme att gå genom den samma. Golgata korsfästelseplatsen, låg icke långt borta. På den stig, som Jesus snart skulle beträda, måste falla förskräckelse och stort mörker, när han gaf sit lif till skuldoffer. Men det var ej betragtelsen af dessa scener, som för dystrade hans sinne under denna glädjes stund. Ingen förkänsla af hans egen öfver mänskliga ångst oroade den oegennyttiga anden. Han grät öfver de tusentals personer i Jerusalem, som voro dömda till undergång – på grund af blindheten och obotfärdigheten af dem, hvilka han kom för at välsigna och frälsa.