En man gick upp och ned på Jerusalems gator i sju år och tillkannagaf, hvilka olyckor skulle komma öfver staden. Dag och natt fortfor han att sjunga den hemska sorgesången: ”En röst från öster, en röst från vester, en röst från de fyra väderstrecken, en röst emot Jerusalem och templet, en röst emot brudgummen och bruden samt en röst emot allt folket." Denna besynnerliga varelse blef fängslad och hudflängd, men ingen klagan hördes från hans läppar. När han blef skymfad och misshandlad, svarade han blott: "Ve Jerusalem! Ve, ve dem som bo i det samma!" Hans varningsrop upphörde icke, förrän han blef dödad under den belägring han hade förutsagt.