Jerusalem blef utsatt för förskräckliga olyckor, när Titus kom dit för att fortsätta belägringen. Staden blef innesluten under påskhögtiden, när millioner Judar voro församlade inom dess murar. Deras proviantförråd, som kunde harva underhållit invånarne under många år, som om de blifvit sorgfälligt bevarade, hade förut blifvit förstörda på grund af de tvistande partiernas afund och hämdlystnad och nu måste de uthärda en hungersnöds alla fasor. Ett mått hvete såldes för en talent. Hungerns qval voro så häftiga, att många tuggade lädret i sina bälten och sandaler samt öfverdraget på sköldarne. En stor mängd af folket brukade smyga sig ut om natten för att samla vilda växter, som funnos utanför stadsmurarne, ehuru många blefvo gripna och grymt pinade till döde, och de som lyckades återvända till staden, ofta beröfvades hvad de hade samlat med så stor fara. De maktegande läto det nödstälda folket undergå den mest omänskliga tortyr för tvinga det att uppgifva sitt sista knappa matförråd, som kunde hafva blifvit undangömdt. Och dessa grymheter utöfvades icke sällan af personer, som sjelfva hade nog att äta; men hvilka önskade att upplägga ett proviantförråd för framtiden.