Titus såg att soldaternas raseri ej kunde undertryckas; han inträdde med sina officerare och öfverskådade det inte af den heliga byggnaden. Prakten fylde dem med förvåning, och enär elden ännu icke hade trängt fram till det heliga rummet, gjorde han ett sista försök att rädda det samt sprang ut och uppmanade soldaterna ånyo att hejda brandens framfart. Höfvitsmannen Liberalis sökte bringa dem till lydnad medels sin ämbetsstaf; men äfven aktningen för kejsaren måste vika för bitterheten mot judarne för den starka upphetsningen af striden och för ett outsläckligt begär efter att plundra. Soldaterna såga huru allt omkring dem strålade af guld, som lyste på ett bländande sätt i lågornas hemska ljus, och de trodde, att ofantligt stora skatter vara förvarade i helgedomen. En soldat kastade oförmarkt en tänd fackla emellan dörrens gångjärn, och hela byggnaden var i lågor på ögonblicket. Den förblindande röken och elden tvingade officerarne att draga sig undan, och den präktiga byggnaden blef lemnad åt sitt öde. 32 Det var ett förskräckligt skådespel för romarne; hvad var det för judarne? Hela toppen af berget, som höjde sig öfver staden, lyste som en vulkan. Den ena byggnaden efter den andra instörtade med ett förfärligt brak och uppslukades af den lågande afgrunden. Cedertaken liknade eldfält, de gyllene tornspirorna lyste liksom spetsar af rödt ljus, från tornen vid portarne uppstego höga pelare af eld och rök. De närgränsande bergen blefvo upplysta; och man såg mörka folksamlingar, som under en hemsk ängslan afvaktade ödeläggelsens fortgång; murarne och höjderna i den öfre staden voro uppfylda af ansigten några bleka af smärta och förtviflan, medan andra bebådade hämd under känslan af sin vanmakt. De romerske soldaternas skri, medan de sprungo fram och tillbaka, samt tjatandet af rebellerna, hvilka 'Omkomma i lågorna, blandade sig med brandens brusande och dånet af nedstörtande bjelkar. Bergens eko svarade eller återförde folkets ångestskrik på höjderna; långs efter alla murarne hördes rop och klagan; personer, som höllo på att dö af hunger, samlade sina sista krafter för att utstöta ett rop af ångest och tröstlöshet. 33 Blodbadet innanför var till och med ännu mera förskräckligt än skådespelet från utsidan. Män och qvinnor, gamla och unga, rebeller och prester, de som kämpade och de som ropade om nåd blefvo nedhuggna utan urskiljning. De döde vara flere än dem, som dödade. Soldaterna måste klättra öfver hopar af döde för att kunna fullfölja sitt förstörelseverk.