Hela staden föll snart i romarnes händer, efter att templet blifvit förstördt. Judarnes hufvudmän lemnade sina ointagliga torn, och Titus fann dem tomma. Han såg på dem med förvåning och förklarade, att Gud hade gifvit dem i hans händer; ty inga krigsmaskiner, huru starka de än voro, kunde hafva uträttat något mot dessa häpnadsväckande fästningsverk. Både staden och templet blefvo nedrifna till sina grundvalar och marken, på hvilken det heliga huset hade stått, blef "upplöjdt till en åker.” Under belägringen och blodbadet, som följde, omkommer an en million af folket; de öfverblifna blefvo bortförda som fångar, sålda som slafvar, släpade till Rom för att öka glansen af segrarens triumftåg, kastade för vilda djur i amfiteatrarne eller kringspridda som husvilla vandrare öfverallt på jorden.