Judarna hade smidt sina egna bojor; de hade sjelfva dragit hämden öfver sig. I den fullständiga undergång, som träffade dem som ett folk, och i alla de olyckor, som följde dem i deras förskingring, skördade de blott den säd. som deras egna händer hade sått. Profeten såger: "Det blef din olycka, Israel, att du satte dig upp emot mig," "ty du är fallen genom din synd." Deras lidanden framställas ofta som ett straff, med hvilket de blifvit hemsökta genom ett omedelbart påbud af Gud. Men detta är ett konstgrepp, genom hvilket den store bedragaren söker att dölja sitt eget verk. Judarne hade genom sin halsstarriga förkastelse af Guds k1irlek och barmhertighet utverkat, att hans beskydd blef dem uudandraget, och satan fick tillåtelse att beherska dem, såsom han ville. De rysliga grymheter, som utöfvades vid Jerusalems förstöring, äro ett bevis på, huru satan brukar sin makt öfver dem, som låta sig ledas af honom.