Vi veta icke, i huru stor förbindelse vi stå till Kristus för den frid och det beskydd vi åtnjuta. Det är Guds bevarande makt, som hindrar mi1nniskosHigtet från att fullständigt komma under satans kontroll. De olydige och otacksamme harva stor orsak till att tacka Gud för hans nåd och långmodighet, i det han tillbakahåller den ondes grymhet och ondskefulla makt. Men när människorna öfverskrida den gudomliga nådens gränser, så undandrager Gud dem sitt beskydd. Gud står icke gent emot syndare såsom den, hvilken verkställer straffet på öfverträdare; utan han lem nar dem, som förkasta hans nåd, åt sig sjelfva, att de må skörda det som de harva sått. Hvarje ljusstråle, som förkastas, hvarje varning, som föraktas eller åsidosättes, hvarje lidelse, som människan lemnar fritt lopp, hvarje öfvertr1idelse af Guds lag är en utsådd säd, som gifver en säker skörd. När syndare fortfara att motstå Guds Ande, drager den sig slutligen bort från dem, och de hafva då ingen kraft till att beherska själens onda lidelser, ej heller något beskydd mot satans angrepp och fiendskap. Jerusalems förstöring är en förfärlig och allvarlig varning för alla dem, som handla lättsinnigt med Guds nåd och motstå hans barmhertiga förmäningar. Gud har aldrig gifvit ett mera afgörande vittnesbörd om sitt hat till synden och om det straff, hvilket säkert skall komma örver enhvar, som är skyldig, än han gaf vid Jerusalems förstöring.