Guds Son blef sänd för att sjelf söka beveka den obotfärdiga staden att göra bättring. Det var Kristus, som hade flyttat Israel som ett vinträd ifrån Egypten. Han sjelf hade drifvit undan hedningarne för det. Han hade planterat det" på en bördig kulle." Genom hans beskyddande omsorg blef det omgärdadt, och han s1inde sina tjenare att sköta det. "Hvad var mera att göra med min vingård," utropar han," som jag icke har gjort med med honom?" Ehuru den bar vilda drufvor" då" han ”väntade, att han skulle bära vindrufvor," hyste han likväl ett starkt hopp, att den ännu skulle gifva god frukt samt kom personligen till sin vingård för att om möjligt rädda den, att den ej skulle blifva förstörd. Han gräfde omkring sitt vinträd, han klipte och skötte om det. Han var outtröttlig i sina bemödanden att rädda det vinträd, som han sjelf hade planterat.