Ehuru de vedergälde honom ondt för godt och hat för hans kärlek, hade han likväl ståndaktigt fullföljt sin nådemission Han stötte icke ifrån sig dem, som båda honom om nåd. En vandrare utan hem, hvilkens dagliga andel var smädelse och armod, lefde han blott för att bistå behöfvande människor och förminska deras elände, för att uppmana dem att emottaga lifvets gåfva. Barmhertighetens böljor, som slagas tillbaka af dessa hårda hjärtan, återvände i en starkare ström af medlidsam, outsäglig kälek. Men Israel hade vändt sig bort från sin bäste vän och ende hjälpare. Hans kärleksfulla uppmaningar hade blifvit föraktade, hans råd försmådda, hans varningar förlöjligade.