Hoppets och förlåtelsens stund förflöt hastigt, Guds vredes bägare, hvars utgjutelse så länge blifvit uppskjuten, var nästan full. Det moln som hade samlat sig under affallets och upprorets tider samt nu bebådade ett djupt elände, var färdigt att uttömma sig öfver ett brottsligt folk; och den, som, allena kunde rädda dem från deras förestående öde, hade de föraktat, misshandlat och förkastat samt skulle snart korsfästa. Har Kristus komme att hänga på Golgata kors, hade Israels tid såsom en af Gud gynnad och välsignad nation gått till ända. Förlusten af blott en enda själ är en olycka, som mycket mer an uppväger en verlds fördelar och skatter; men när Kristus betraktade Jerusalem, föresväfvade honom en hel stads, en hel nations undergång; den stad, den nation, som en gång hade varit Guds utvalda - hans egendom.