Jag är villig att predika, diskutera, skrifva; men jag vill icke tvinga någon, ty att tro är en frivillig handling. Kom i håg, hvad jag redan har gjort. Jag satte mig upp emot påfven, aflaten och påfvens anhängare, men utan att begå någon våldsamhet eller väcka uppror. Jag framhöll Guds ord, jag predikade och skref och sedan höll jag upp. Och medan jag låg och sof . . . omstörtade ordet, som jag hade predikat, påfvens magt i grund, så att ingen furste eller kejsare har någonsin gifvit den ett sådant slag. För min del gjorde jag nästan ingenting; ordet gjorde alltsammans genom sin kraft. Hade jag uppfordrat folket till vapen, kunde hela Tyskland hafva blifvit dränkt i blod. Men hvad skulle följden hafva blifvit? - Förderf och ödeläggelse af själ och kropp. Derför höll jag mig stilla och lät Guds ord verka öfverallt i landet.