Presterna blefvo bestörta vid tanken på, att det olärda folket nu vore i stånd till att med dem diskutera hvad Guds ord lärde och att deras egen okunnighet sålunda skulle blifva uppenbarad. Deras köttsliga bevisförings vapen voro kraftlösa mot Andens svärd. Rom uppbjöd all sin myndighet att förhindra Skriftens utbredning. Men påbud, bannlysningsbullor och tortyr voro utan verkan. Ju mera de fördömde och sökte undertrycka Bibeln, desto mera längtade folket efter att fä veta hvad den verkligen lärde. Alla som kunde läsa, voro ifriga att sjelfva granska Guds ord. De förde det med sig, hvar de gingo, och läste det om och om igen samt voro icke tillfredsstälda, förrän de hade inprägladt en stor del deraf i minnet. Då Luther såg huru gynsamt det Nya Testamentet blef emottaget, begynte han genast att öfversätta det Gamla Testamentet och utgaf det i häften, allt efter som öfversättningen fortgick.