Nederländerna framkallade Roms tyranni ganska tidigt en bestämd protest. Sålunda blef den romerske påfven 700 år före Luthers tid oförskräckt anklagad af två biskopar, som hade blifvit sända på ett ärende till Rom och der hade lärt känna den heliga stolens verkliga karakter. "Gud har gifvit församlingen, sin drottning och brud, ett ädelt och evigt arf för hennes barn, en brudgåfva, som är oförgänglig och ej kan förvissna. Han har gifvit henne en evig krona och spira. Men alla dessa välsignelser har du som en tjuf tillegnat dig. Du sätter dig sjelf i templet såsom Gud. I stället för att vara en herde för fåren, har du blifvit en varg emot dem. Du önskar, att vi skola tro, att du är den högste biskopen; men du är snarare en tyrann. . . . I stället för att du borde vara tjenares tjenare, som du kallar dig sjelf, söker du att var3. herrars herre. . . . Du förleder människorna att förakta Guds bud. . . . Det är den Helige Ande, som uppbygger alla församlingarna öfver hela jorden. Vår Guds stad, i hvilken vi äro borgare, når till alla delar af himmelen, och den är större än den stad, som de helige profeterna kalla Babylon, som föregifver sig vara gudomlig och skryter öfver att dess vishet är odödlig, och slutligen, ehuru det är fullkomligt grundlöst, att den aldrig har felat och aldrig kan fela."