Tausen, "Danmarks reformator," var en bondson. Redan i barndomen visade han stort förstånd; han törstade efter lärdom, men på grund af sin fattigdom hade föräldrarne ej råd att låta honom studera, och han gick i ett kloster. Här vann han föreståndarens ynnest genom sitt heliga lif såväl som genom sin flit och redbarhet. Det visade sig, att han hade naturliga anlag, som gåfvo löfte om att han en gång i framtiden kunde blifva till tjenst för kyrkan. Man beslöt derför att låta utbilda honom vid ett universitet i Tyskland eller i Nederländerna. Man gaf den unge studenten tillåtelse att sjelf välja en skola med förbehåll, att han icke skulle resa till Wittenberg. Munkarne sade, att kyrkans elev borde icke sättas i fara för att påverkas af kätteriets gift.