Då han återkom till Danmark, begaf han sig åter till klostret. Det var ännu ingen, som misstänkte, att han hyllade den lutherska läran. Han uppenbarade icke sin hemlighet, men försökte utan att väcka sina kamraters fördomar att leda dem till ett heligare lif och en renare tro. Han uppslog Bibeln och förklarade dess råtta betydelse, och slutligen predikade han öppet Kristus för dem samt framhöll honom såsom syndares rättfärdighet och deras enda frälsningshopp. Föreståndarens vrede var stor; ty han hade hyst ett starkt hopp om att Tausen skulle "blifva en modig förfäktare af den romerska läran. Man flyttade honom genast från hans eget kloster till ett annat, och han blef instängd i sin cell under sträng uppsyn.