Desse reformatorer blefvo emellertid gynnade och beskyddade af konungen. Under den romerska kyrkans herravälde var folket ganska fattigt, nedtrampadt och förtryckt. Den Heliga Skrift saknades bland dem, och enär deras religion bestod blott i tecken och ceremonier, hvilka icke kunde upplysa själen, återvände de till sina hedniska förfäders vidskepelser och bruk. Folket var deladt i stridande partier, och den ständiga tvedrägten emellan dessa förökade eländet bland alla. Konungen beslöt att reformera staten och kyrkan, och han bjöd desse skicklige och mäktige medhjälpare välkomna till att kämpa mot Rom.