Hans kamrater uppmanade honom att blifva predikant; men han ryggade med bäfvan tillbaka för det ansvar, som var förenadt dermed, och han samtyckte icke till detta, förrän han i ensamheten under flere dagar hade utstått en smärtsam kamp med sig sjelf. Men sedan han en gång hade emottagit detta ämbete, sträfvade han framåt med ett fast beslut och orubbligt mod, så länge han lefde. Denne uppriktige reformator fruktade icke människor. Martyrernas bål, som lågade omkring honom, tjenade blott till att väcka honom till större nit. Tyrannernas bila hängde hotande öfver hans hufvud; men han stod orubblig och slog kraftiga slag till höger och venster för att utrota afguderiet. |