Under 1516, ett år innan Luther uppslog sina teser på slotts kyrkan i Wittenberg, hade Erasmus tryckt sin grekiska och latinska upplaga af det Nya Testamentet. Detta var första gång en Guds ord blef tryckt på grundspråket. Många fel, som förekommo i tidigare manuskript, blefvo rättade i detta verk, och texten var mera tydlig. Detta utverkade, att många i de bildade klasserna fingo en bättre kunskap om sanningen, och det gaf reformationen en ny drift. Men flertalet af folket hade ännu icke tillfälle att läsa Guds ord. Tyndale skulle fullborda det verk, som Wycliffe begynte, nämligen att gifva Bibeln till sina landsmän. Han var en flitig student och en ifrig sanningsforskare, som hade emottagit evangelium från Erasmus' grekiska Testamente. Han predikade oförskräckt sina öfvertygelser och på stod, att alla lärosatser måste prövas genom Skriften. Papisternas påstående, att kyrkan hade gifvit folket Bibeln, och att kyrkan allena kunde förklara den, besvarade Tyndale med: "Veten I hvem det är som lärde örnen att finna sitt byte? Samma Gud lär sina hungriga barn, att de kunna finna sin Fader i hans ord. I stället för att hafva gifvit oss Skriften, är det I, som hafven dolt den för oss. Det är I, som brännen dem, hvilka predikade dess sanningar; och om I kunden, skullen I bränna sjelfva Skriften."