”Ni skall tro Gud, som talar tydligt i sitt ord," svarade reformatorn, "och vidare än Guds ord lär, skall man icke, tro, hvarken den ene eller den andre. Guds ord är tydligt; och om något ställe är dunkelt, så gifves på andra ställen en tydlig förklaring deraf genom den Helige Ande, som aldrig motsäger sig sjelf; så det kan icke finnas något tvifvel utom för sådana, som äro uppsåtligen okunniga." Sådana voro de sanningar, som den oförskräckte reformatorn talade i konungsliga öron med fara för sitt eget lif. Med samma oryggliga mod höll han fast vid sitt beslut samt bad och kämpade inför Herren, till dess Skotland var fritt från påfvedömets öfvervälde.