Ett hundra år senare framstodo Whitefield och bröderna Wesley som ljusbärare för Gud på en tid, då det herskade stort andligt mörker. Under statskyrkans styrelse hade folket i England sjunkit ned i ett religiöst förfall, som knappast kunde skiljas från hedendomen. Naturreligionen var presterskapets älsklingsstudium och omfattade det mesta af deras teologi. De högre stånden hånlogo åt fromheten och berömde sig öfver, att de ej deltogo i hvad de kallade svärmeri. De lägre stånden voro mycket okunniga och hängifna ät laster, medan kyrkan hade hvarken mod eller tro att längre understödja sanningens förfallna sak.