Det andliga förfall, som hade visat sig i England strax före Wesleys tid, var till stor del en följd af antinomernas lärosatser. Många påstod o, att Kristus hade afskaffat sedelagen och att de kristne derför icke äro förpligtade att hålla den; att den troende är befriad från" goda gerningars träldom." Andra erkände lagens giltighet, men sade, att predikanterna icke behöfde förmana folket till att lyda dess bud, enär de människor Gud hade utvalt till salighet, skulle" genom den gudomliga nådens oemotståndliga ingifvelse blifva ledda till att öfva fromhet och dygd"; medan de som voro bestämda till evig fördömelse, "icke hade någon kraft till att lyda Guds lag."