Han fortsatte sitt arbete med stor ifver och ihärdighet. Oaktadt de engelska myndigheterna höllo en sträng uppsigt öfver sjöstäderna, blef Guds ord likväl på olika sätt hemligt infördt i London och derifrån utbredt öfver hela landet. Papisterna sökte förgäfves att undertrycka sanningen. Vid ett tillfälle köpte biskopen af Durbarn hos en bokhandlare, som var en vän till Tyndale hela hans förråd af Biblar i afsigt att förstöra dem, emedan han antog, att detta skulle hindra verket betydligt. Men detta hade en motsatt verkan; ty de penningar man sålunda erhöll brukades till att inköpa materialier för en ny och bättre upplaga, som man icke kunde harva tryckt utan denna hjälp. När Tyndale senare blef satt i fängelse, erbjöd man honom frihet på vilkor, att han skulle uppgifva namnen på alla personer, som hade hjälpt honom att betala Biblarnes tryckning. Han svarade, att biskopen af Durham hade gjort mera än någon annan; ty han hade betalt ett högt pris för de böcker, som funnos på lager, och derigenom satt honom I stand till att fortsatta verket med godt mod.