Man sade, att gudsfruktan är så långt ifrån att vara vighetens begynnelse, att den är dårskapens begynnelse. All gudsdyrkan blef förbjuden; dock kunde man tillbedja friheten och landet. "Den konstitutionella biskopen af Paris blef frambragt för att utföra den förnämsta rolen i det mest oförskämda och anstötliga gyckelspel, som någonsin blifvit utspeladt inför en nationalförsamling. . .. Han blef framförd i full procession i afsigt att förklara inför konventet, att den religion, som han så mänga år, hade undervisat andra uti, var i hvarje afse ende ett stycke prestlist, hvilken icke hade någon grundval hvarken i historien eller i den heliga sanningen. Han förnekade i högtidliga och tydliga uttryck tillvaron af en Gud, till hvilkens tjenst han hade varit invigd, och förklarade, att han i framtiden ämnade egna sin hyllning åt friheten, jämlikheten, dygden och sedligheten. Han lade derpa sina biskopliga utmärkelsetecken och prydnader på bordet samt blef af presidenten för konventet omfamnad på ett broderligt sätt. Flere affällige prester följde denne prelats exempel."