När gudinnan blef införd i församlingen, tog talaren henne vid handen och sade, i det han vände sig till de närvarande: "Dödlige, darren icke längre inför de maktlösa dundren af en Gud, som eder egen fruktan har skapat! Erkännen i framtiden ingen annan gud än förståndet. Jag erbjuder eder dess ädlaste och renaste bild; om I måsten hafva afgudar, så offren blott till sådana som denna. . .. Fallen ned inför frihetens upphöjda senat, förnuftets slöja."