Genom att påverka konungarnes och de styrande klassernas afundsjuka hade Rom förmått dem till att hålla folket i träldom, enär de påflige väl visste, att staten på det sättet skulle blifva försvagad; och de beslöto att genom detta medel hålla både regenterna och folket i sina bojor. Med sin skarpsynta politik såg Rom, att om människorna skulle eftertryckligt göras till slafvar, måste bojorna läggas om deras själar; och att det bästa sätt, hvarpå man kunde hindra dem från att komma ur sin träldom, vore att göra dem odugliga till att åtnjuta frihet. Det moraliska förderf, som följde på Roms politik, var tusenfaldigt mera färfärligt än det fysiska lidandet. Beröfvadt Bibeln och öfverlemnadt åt skrymteriets och egennyttans undervisning, blef folket insvept i okunnighet och vidskepelse samt nedsänkt i laster, så att det var alldeles odugligt att styra sig sjelft.