Vid begynnelsen af revolutionen gaf konungen folket tillåtelse att välja representanter, som skulle blifva flere än adelsmännen och presterskapet tillsammans. Sålunda kom maktöfvervigten i dess händer; men det var icke beredt på att bruka den med vishet och måttlighet. Det längtade efter att få hämnas de oförrätter, som det hade lidit, och det beslöt att ombilda samhället. Den förbittrade befolkningen, hvilkens hjärtan voro fulla af gamla, bittra minnen om all denna orätt, beslöt att åvägabringa en hvälfning i sitt eländiga tillstånd, som hade blifvit odrägligt, och att hämna sig på de personer, hvilka den betraktade såsom upphofsmännen till sina lidanden. De förtryckte följde den undervisning de hade erhållit af sina tyranner och blefvo deras förtryckare, som hade förtryckt dem.