Under de 50 år som föregingo 1792, hade man egnat föga uppmärksamhet åt den utländska missionen. Inga nya missionssällskap bildades, och det fans blott få församlingar, som bemödade sig att utbreda kristendomen i hedniska länder. Men mot slutet af det adertonde århundradet inträdde en stor förändring. Folket blef missbelåtet med rationalisms fordringar samt insåg nödvändigheten af en gudomlig uppenbarelse och praktisk religion. Den gudfruktige Carey, som år 1793 blef den förste engelska missionären i Indien, uppväckte ett nytt missionsnit i England. Tjugu år senare bildades i Amerika en studentförening, som visade nitälskan för missionen bland hedningarne; en af dess medlemmar var Adoniram Judson. I följd af dess bemödanden bildades det Amerikanska Utskottet för Utländska Missioner, under hvilkets beskydd Judson reste som missionär från Förenta Staterna till Birma. Efter denna tid tilltog verksamheten i den utländska missionen ovanligt hastigt.