Väktarne på Sions murar borde hafva varit de förste, som uppfångade budskapet om Frälsarens ankomst; de förste, som böjde sina röster att förkunna hans annalkande; de förste, som förmanade folket att bereda sig för hans ankomst. Men de hade slagit sig i ro och drömde om frid och trygghet, medan folket sof i sina synder, Jesus såg, att hans församling liknade det ofruktbara fikonträdet, som var betäckt med löf, men dock icke frambringade någon dyrbar frukt. Det fans ett skrytsamt iakttagande af religionsformer, medan den sanna ödmjukhetens anda, ånger och tro, hvilka allena kunna göra gudstjensten antaglig för Gud, saknades. I stället för hans Andes nådegåfvor visade sig bögmod, kalla former, fåfäng ära, egenkärlek och fortryck. Den affälliga församlingen tillslöt sina ögon för tidernas tecken. Gud öfvergaf den icke, ej heller svek han sin trofasthet, utan den lemnade honom och skilde sig från hans kärlek. Emedan den uraktlät att uppfylla vilkoren, blefvo hans löften icke uppfylda på den.