”Ett annat bevis, som djupt rörde min själ," säger han, "var tidräkningen i den Heliga Skrift. Jag fann, att händelser, som blifvit förutsagda och uppfylda i forntiden, ofta inträffade på en bestämd tid. Bland dessa kunna nämnas de 120 åren till syndafloden (1 Mos. 6: 3); de sju dagarne, som skulle gå förut, tillika med de 40 dagarne, under hvilka det skulle regna (1 Mos. 7: 4); de 400 åren, under hvilka Abrahams afkomlingar skulle förtryckas (1 Mos. 15: 13); de tre dagarne, som förekommo i vinskänkens och bagarens drömmar (1 Mos. 40: 12-20); de sju åren i Faraos drömmar (1 Mos. 41: 28-54); de 40 åren i öknen (4 Mos. 14: 34); de tre och ett halft års hungersnöd (1 Kon. 7: 1; Luk. 4: 25); de 70 årens fångenskap öer. 25:11); Nebukadnezars sju tider (Dan. 4: 13-16); de sju veckorna och 62 veckorna och en vecka, hvilka utgöra 70 veckor, som voro bestämda för judarne (Dan. 9: 24-27). De händelser, som dessa tider begränsa, voro alla en gång blott omtalade i profetian, och de blefvo uppfylda i öfverensstämmelse med förutsägelsen."