”Enär jag var fullt öfvertygad," säger Miller, "att all skrift, af Gud ingifven, är nyttig till undervisning, att den icke har framkommit af en människas vilja, utan att helige Guds män harva talat drifne af den Helige Ande, och att den var skrifven till vår undervisning, att vi genom tålamod och genom skrifternas tröst må hafva hoppet, kunde jag icke draga någon annan slutsats, än att den del af Bibeln, som afhandlar tidräkningen, var lika mycket berättigad till allvarligt öfvervägnde som någon annan del af Skriften. Jag tyckte derför, att ja_ under mitt bemödande att lära förstå det som Gud i sin barmhertighet hade ansett lämpligt att uppenbara för oss, icke hade rått till att åsidosätta de profetiska perioderna."