Hans moder var en mycket from qvinna, och han hade haft religiösa intryck i barndomen; men då han blef äldre, kom han ofta i sällskap med deister, och de fingo så mycket större inflytande öfver honom, emedan de fleste af dem voro goda medborgare samt välgörande och moraliska personer. Eftersom de lefde midt ibland kristliga stiftelser, hade deras karakter till en betydlig grad blifvit påverkad af deras omgifningar. De hade Bibeln att tacka för de framstående egenskaper, genom hvilka de tillvunno sig aktning och förtroende; och likväl hade de så illa användt dessa gåfvor, att de med dem utöfvade en inflytelse mot Guds ord. Genom umgänge med desse män blef Miller på verkad att antaga deras åsigter. I den allmänna uttolkningen af Skriften förekomma motsägelser, som för honom tycktes oförsonliga; men hans nya tro åsidosatte Bibeln utan att framlägga något bättre i dess ställe, och han var långt ifrån belåten dermed - dock fortfor han att fasthålla dessa åsigter i ungefär tolf år. ]Ien vid 34 års ålder bragte den Helige Ande honom till att insegitt eget syndiga tillstånd. I sin förra tro fann han ingen förvissning om lycka bortom grafven. Framtiden såg mörk och dyster ut. När han senare hänvisade till sina känslor på denna tid, sade han: