År 1818 vid slutet af sin två års forskning kom han till den öfvertygelsen, att Kristus skulle uppenbaras efter ungefär 25 år för att förlossa sitt folk. Han sade: "Jag behöfver icke tala om den glädje, som fylde mitt hjärta vid tanken på denna härliga utsigt eller om min själs starka längtan eftör att få del i de återlöstes glädje. Bibeln var nu en ny bok för mig. Detta var i sanning en fest för förnuftet. Allt som syntes mörkt, hemlighetsfullt och dunkelt för mig i dess lära, försvann från min själ för det klara ljus, som nu uppgick från dess heliga sidor. O, huru klar och härlig sanningen tycktes vara! Alla de motsägelser och orimligheter, som jag förut hade funnit i ordet, voro försvunna; och fastän det ännu fans många delar af Bibeln, som jag icke fullkomligt kunde förstå, hade likväl mycket ljus utströmmat från den och upplyst mitt förut förmörkade sinne, och det var en större glädje för mig att forska i Skriften, än jag någonsin hade tänkt man kunde erhålla genom att betrakta dess lära."