Många, som icke antog hans åsigter om den bestämda tiden för Kristi andra ankomst, blefvo öfvertygade, att Kristus verkligen skulle komma, att hans återkomst var nära, och att måsta bereda sig för den. I några af de stora städerna gjorde hans verksamhet ett djupt intryck. Bränvinshandlare upphörde med sin handel och inrättade sina butiker till församlingslokaler; spelhålor blefvo stängda; otrogne, deister, universalister och de mest lastfulla personer blefvo omvända. Några af desse hade icke bevistat gundstjensten på många år. Bönmöten blefvo anordnade af de olika kyrkosamfunden på åtskilliga platser nästan hvarje timme på dagen, och affärsmän samlades om middagen till bön och lof. Det var icke någon svärmisk uppnetsning, utan ett högtidligt allvar hvilade öfver folket nästan öfverallt. Hans verksamhet, liksom de äldre reformatorernas, tjenade mera till att öfvertyga förståndet och väcka samvetet än till att blott uppröra känslorna.