År 1833, två år efter att Miller begynte att offentligen framställa bevisen för Kristi snara återkomst, såg man det sista tecken som Frälsaren hade lofvat att gifva före sin andra ankomst. Jesus sade, att "stjärnorna skola falla ifrån himmelen; " och Johannes vittnar i Uppenbarelsen, i det han i en syn såg de händelser, som förkunna, att Herrens dag är nära: "Och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, likas om ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas af en stark vind." Denna profetia uppfyldes mycket tydligt och uppenbart, när det stora stjärnfallet inträffade den 13 november 1833. Det var det mest träckta och underbara stjärnfall, som omtalas i historien; ty "hela himlahvalfvet öfver Förenta Staterna var timtals i ett lågande tillstånd. Intet himmelskt fenomen har någonsin inträffat i detta land, sedan dess första kolonisering, som betraktades med så stor beundran af en klass i samhället och med så stor fuktan och oro af en annan." "Den storartade prakten vid detta. upphöjda skådespel erinras ännu af många. . .. Regndropparne kunde icke falla mycket tätare än dessa meteorer gjorde; mot öster, vester, norr och söder syntes det samma. Med ett ord, hela himmelen tycktes vara i rörelse. . .. Det beskrifves, i professor Sillimans journal som ett skådespel, hvilket iakttogs öfver hela Nordamerika. . .. Frän klockan två till ljusa dagen, då himmelen var fullständigt klar och molnfri, fortförde bländande, gnistrande ljusen med sitt skådespel i himlarymden."