I detta tillstånd förblef han några månader. "Plötsligen," säger han, "blef Frälsarens karakter lefvande för min själ. Det syntes för mig, att det möjligen kunde finnas ett väsende, som var så fullt af kärlek och medlidsamhet, att det skulle göra försoning för våra öfverträdelser och derigenom frälsa oss från att lida syndens straff. Jag kände ögonblickligen huru älskvärdigt ett sådant väsende måste vara och förestälde mig, att jag kunde kasta mig uti dess armar och förlita mig på dess barmhertighet. Men frågan uppstod: Huru kan man bevisa, att ett sådant väsende existerar? Jag fann, att jag utom Bibeln ej kunde erhålla några bevis på en sådan Frälsares tillvaro eller på ett lif efter detta.